Från Askvik till Töre - Haparandahamn och åter Askvik blev det inalles 1.404 NM.
Trollungen med Sigrid och Anders Lindén samt Marelin med Margaretha och Kjell
Björklund har den här sommaren gjort en härlig seglats till Töre, Sveriges nordligaste
hamn. Marelin hade under våren talat om att segla till Töre och Haparanda samt hem
via den Finska sidan. Trollungen nappade på idén och hängde med. Att berätta om
denna långa seglats utan att förlora sig in i detaljer som endast kan intressera oss
som var med blir svårt. Vi hoppas på Ert överinseende. Här är vår kria nedtecknad av
oss på Marelin.

Måndagen efter midsommar den 24 juni startade Marelin från Askvik, Trollungen en
vecka senare. Askvik- Paradiset - Vangsunda - Rosättra (ja vi måste ju hälsa på) –Ornäsfjärden

NV Grisslehamn - ankrade SO Björkholmen för lunch (ett av de få lunchstoppen
på resan) - Öregrund gick i sol och N - NO 3 - 10 m/s. Den 28 juni vände vinden
till SSO 5 m/s och vi avseglade från Öregrund kl 7 om morgonen. Efter 60 NM
med spinnaker och vind som ökade till 12 m/s kunde vi segla in till Stor Jungfrun kl.
17.15. Dock med en vindkantring ca 15 min före mål. Vinden var med oss även till
Arnöviken på Hornslandet och vidare till Härnösands norra hamn på två dagar inalles
105 NM. Men då hade vi tittat in i viken med bävrarna på Åstön. Bäverhyddan fanns
kvar men spåren efter nygnagda träd var få. Kanske har den stora bäverfamiljen från
tidigare möte sommaren 1997 skingrats. Härnösand, en härlig stad i södra delen av
Höga kusten bjöd på natthamn. Efter nästa dags bunkring var vi hungriga. Efter 7
dagars intensiv segling kände vi för att inte äta lunch på restaurang. Vid bryggan till
Lisa och Nisses krog i Älandsbro förtöjde vi Marelin och fick oss en utomordentligt god
söndagslunch serverad. Lisa och Nisses krog nås även via landsvägen. Rekommenderas
på det varmaste, de brukar delta i tävlingen Sveriges godaste bord och kommer
oftast bland de 3 första.

På söndagskvällen lade vi till vid Härnösands Segelsällskaps klubbholme Lustholmen.
Namnet stämmer överens med verkligheten, långa fina pontonbryggor med gott
djup i en skyddad vik, vatten och el på bryggorna. En lång vit sandstrand och varmt i
vattnet. HSS klubbhus är en kopia av en Norrländsk Herrgård, dock ej i full skala.
Huset var från början ett utställningshus vid en trämässa, därefter skänktes det till
HSS. 2 juli väckte oss med hård byig vind varför vi stannade i hamn och läste. Det
var skönt efter långa och öppna vatten varje dag att få ligga still. Har telefonkontakt
med Trollungen, som är på språng efter oss med jättekliv. Vi tar det lugnt.

SVERIGE FRÅN NORD TILL SYD MED TROLLUNGEN
Den 3 juli bjöd på sol och SSV 6 m/s. Spinngång igen längs den vackra kusten. Höga
berg som tonar bort bakom varandra och med djupa skyddade vikar. Något som att
segla i Medelhavet men mycket, mycket grönare. Seglade spinn rakt igenom Ulvöarnas
skyddade hamn. Mycket folk och många båtar. Vi fortsatte till Trysunda, även det
en stor surströmmingshamn. Här kunde vi för första gången köpa rökt sik, kom även
över lite färska jordgubbar. Detta avnjöts till kvällsmål med färsk potatis och ett gott
vin medan solen fortfarande sken. Här uppe blir kvällarna mycket långa, det är svårt
att krypa till kojs. Vår färd fortsatte mot Norrbyskär 2-3 m/s som mot eftermiddagen
var uppe mot 8-10 m/s SSV. Så beter sig tydligen vinden här uppe, den växer mycket
starkt med sjöbrisen. Spinn och halvvind genom en omväxlande skärgård. Norrbyskär
är ett fascinerande byggnadsminne. Det finns ingen iordningjord turisthamn
utan man förtöjer vid gamla träkajer och hoppas att ankaret inte fastnar i sjunkved.

Norrbyskär är en ögrupp bestående av drygt 70 öar. I slutet av 1800-talet grundades
här det som skulle bli Europas största sågverksindustri. Här levde och arbetade ett
tusental människor i ett säreget mönstersamhälle. Disponenten och verkställande
direktören för Mo & Domsjö, Frans Kempe, ville att arbetarna skulle ha det bra. Därför
försågs familjerna med bostäder, mat, sjukvård och ved. Dessutom hade de fri tillgång
till potatisland, badhus och verkstad. Unikt för den tiden var att skärgårdsborna
hade el. Elen släcktes dock varje kväll kl 22.00. Man varnade först med att "blinka"
några gånger 10 minuter i 10. På femtitalet omstrukturerades verksamheten och
industrin på Norrbyskär lades ned. Historien om Europas största ångsågverk kan ses
på museet. En otrolig fin skalmodell visar hur det såg ut på ön och hur människorna
arbetade och levde. Om man inte har egen båt så går det dagsturer från Umeå.
Natten till den 5 juli bröt åskan lös. Blixt och dunder, Tor med sina hästar jobbade idogt
hela natten. Dagen grydde dock med sol och stiltje. Drev iväg vid niotiden S 2 m/s
med destination Holmön. Holmön nådde vi vid 16 tiden med västlig vind 12 m/s. Ön
har ett mycket fint nybyggt museum med ett 15 tal väl bevarade allmogebåtar av olika
slag. Stor del av museet behandlar säljakten i forna tider och livet på en så isolerad
ö. Telefon från Trollungen som meddelade att de troligen skulle vara framme hos oss
vid midnatt. Mycket riktigt Straxt efter midnatt kommer Trollungen seglande i den ljusa
sommarnatten, c:a 90 distans tror jag de hade gjort denna dag. Och ändå hade Trollungen
hunnit med att bunkra på Ulvöaran på morgonen, affären öppnade inte förrän
kl 10, därför var de lite "sena". Glatt återseende och mycket snack i sittbrunn. 400 NM
hade vi hittills seglat på 12 dagar. Trollungen hade gjort det på halva tiden.

Nästa dag gör vi en cykeltur på ön. Att cykla på Holmön är som att träda in i barndomens
landskap igen med dofter och fågelsång. Efter bad och sen sillunch beslöt vi att
segla iväg. I hamnen låg en gammal ÖBKare Bertil Graeve med fru, han kände igen
vimpeln och tog kontakt med oss. Bertil bor numera i Fagervik. Bertil gav oss tips om
bra hamnar upp efter kusten och om sina erfarenheter av att segla på den Finska kusten.
Ovärderliga uppgifter för oss. Kl 16.00 kom vi i väg. O 2 m/s. Efter en tids glidands
på blankt vatten sattes motorerna igång och vi nådde Ratan vid 20-tiden. Förtöjde
vid mareografen som mäter vattenståndet. Grillade och hade det skönt. Trollungen
lärde oss att grilla hela vitlökar. En höjdare. Ratan är en gammal väl skyddad
hamn mellan fastlandet och Rataskäret. År 1767 blev Ratan stapelplats för Västerbottensstäderna med Tullhus och lots.

Efter det obligatoriska morgondoppet seglade vi vidare norrut mellan fastlandet och
Rataskäret, nu en smal led. Nästa natthamn i viken innanför Bjuröklubb. Anders och

Kjell prövade fiskelyckan med att lägga ut nät. Satt på de lena varma hällarna och åt
och snackade in till sena natten. På morgonen visade det sig att fiskelyckan ej varit
så stor. Inte ens något sjögräs att rensa ur nätet. Byske Båtklubbs uthamn på Halsön
fick äran att se oss den kvällen, lite knepig insegling, runda ett stort grundflak och
sedan mellan två grund, privat utprickning som inte säger något. Fann ett ensmärke
och gick på det. Hamnen grund. Som vanligt mat i land och bastubad. Klubbarna här
uppe har oftast en klubbholme/uthamn med klubbhus med övernattningsmöjligheter,
bastu och utbyggd grillplats. Båtarna är ofta små cabinbåtar och man både lagar mat
och övernattar i land.

9 juli ankrade vi upp vid Pite Havsbad. Tog bussen in till Piteå och besåg staden bunkrade
för de kommande dagarna samt lite extra gott till kvällen. Matfrågan är lite knepigare
att lösa efter Norrlandskusten. Vi är så bortskämda med affärer i skärgården
och har nära till hamn med affär. Här är det nästan alltid långt till en affär från hamnen
och långt mellan hamnar med affär. Morgondoppet tog Trollungen i Pite Havsbad,
kvällsdoppet vid Antnäs- Börstskäret.

Den 11 juli kl 18.00 seglar vi för sydlig vind, 8 m/s in till Töre hamn. Vi är framme! Kvällen
firas med champagne och god förtäring ombord. Töre hamn består av en stor
cementcilo och ett antal hamnmagasin. En bra gästhamn med vatten och el utan
någon kostnad. Slänten från hamnplan ner mot gästbryggan prunkade av sommarens
alla ängsblommor. Något vackrare än denna slänt är nog svårt att få se. Efter middagen
tog vi en promenad in till Töre by för att leta affär. Avstånd c:a 2 km. Anders
besvärades av en tand och fick lov att uppsöka en tandläkare i Kalix nästa dag. Fortfarande
har vi vinden med oss S, SSO och solsken. På kvällen seglar vi ut till Kohamn
på Bergön, en liten rund lagun 2-3 m djup och med bra brygga och skyddande skog
samt den obligatoriska grillplatsen väl uppbyggd med vindskydd och bänkar. Vinden
har tilltagit och det blåser 7-10 m/s hela natten. Det regnar.

S 10-15 m/s. Vi ämnar oss till Säskarö men ändrar till Rånö fiskehamn. Säskarö innebär
kryss eller nätt och jämt sträckbog i grov havssjö och hård vind. Lä och sol bakom
en hög vågbrytare passar oss mycket bättre. Seglatsens kortaste distans, 5 NM.
Promenad iland och samtal med ortsbor. Skolan lades ner i början av 50-talet och
sedan har ön avfolkats mer och mer. Rånö har varit mycket älgrikt och är det än i dag.
Under älgjakten återkommer de forna öborna.

Fredagen gryr med regndis, SSV 10-14 m/s. Avgång straxt före kl 10. Vi revar och går
ut för att sträcka ner förbi Rånö. Det blir hård kryss. Trollungen kryssar men Marelins
besättning är lat och går för motor första biten. Vid lunchdags sätter även Marelin
segel. Vi har nu halv vind till läns, vinden har mojnat till 8 -12 m/s. Vi seglar in till
Seskarö enligt den nyutgivna hamnboken, Bottenvikaren, för dessa vatten. Med lite
tur har vi tagit ner seglen innan vi passerar ett smalt sund in till den stora viken. Vi
söker oss upp mot S, SO och får lite grund känning. En motorbåt kommer ut till oss
och förklarar att vi är på väg in i ett grundområde vilket ej är omnämnt i hamnboken.
Djupsikten i Bottenviken är nästan lika med noll, på grund av det bruna vattnet.
Motorbåtsmannen lotsar oss rätt och visar oss in till en härlig sandstrand. Han har
under sommaren dragit av 5-6 båtar från grundet. Lördagskväll skall vi fira i Haparanda
hamn har vi bestämt. För att komma dit måste vi segla runt hela Säskarö. Ön
har fått broförbindelse och brohöjden tillåter inte att vi seglar under. Ut igen i havet
SSO 8-12 m/s och som vanligt sol. Kl 13.00 förtöjer vi i Haparanda hamn. 645 NM
Askvik. Själva Haparandahamn kan ta ett medelstort kustfartyg åt gången. Innanför hamnen och bakom en hög pir ligger småbåtshamnen med Haparanda Båtklubbs
klubbstuga. I klubbstugan är ena väggen klädd med gästande båtars klubbvimplar.
Nu hänger även ÖBKs vimpel där. Vi lånar tvättmaskin och bastu, båda behövs.

Nästa dag SSV 10-14 rakt emot så vi ligger stilla. Tar en taxi in till Haparanda.
Den tokige har turen med sig, säger ordspråket. Vi vaknar nästa dag med NNO 5 m/s
lekande i riggarna. Tillåter oss ankra upp för lunch syd Rånö efter 27 NM och är inne
i Luleå vid 18.30 i regn efter ytterligare 31 NM. Stillaliggande, Sigrid och Anders hälsar
på Sigrids syster, Kjell arbetar i Munksund och jag själv flyger hem för att möta
vår Alberto, som kommer hem från Eucador med den glada nyheten han har hittat sin
biologiska mor.

På eftermiddagen den19 juli seglar Marelin från Luleå för att söka mysigare natthamn.
På vägen söderut ser vi hur ett kraftigt åskväder bildas. Vi kommer att segla in i det.
Vi hinner ta på oss regnkläder och beslå seglen innan regnet är över oss. Det regnar
horisontellt. Det är svårt att optiskt orientera och leta prickar i okänt vatten. Vi hittar
den remmare vi söker på c:a 50 m avstånd. Just då splitras den av ett åsknedslag.
Tack och lov att blixten sökte remmaren som var förankrad mot botten och inte oss.
Kl 21.00 når vi fyren Pite Rönnskär och dess fina hamn. Nästa dag är det sydlig vind
10-13 m/s. Vi ligger stilla och beser Pite Rönnskar, ett litet samhälle där det förut
bodde fyrvaktare och lotsar med sina familjer. Fyren är en s.k. Heidenstammare. Vi
har kontakt med Trollungen som är på hård kryss ner till oss. Under dagen blir Kjell
bekant med Evert och Karin. Karin är uppvuxen på Pite Rönnskär och Evert har arbetat
inom lotsväsendet här. Det är Margareta- dagen och även Karin heter Margareta
varför det blir kalas i deras hemtrevliga stuga. Nu får vi hela Pite Rönnskärs historia
berättad för oss. Vid middagstid kommer Trollungen trötta och sönderblåsta. Sigrid vill
sitta riktigt i lä och äta middag Jag förstår henne så väl. Innan vi seglar iväg nästa dag
förärar Evert oss nyfiskad sik rensad och klar. Siken avnjuts på kvällen vid Bjuröklubb.
Härifrån seglar vi över till Karleby på Finska sidan nästa dag.

I sol och med N 8-11 m/s sträcker vi över. Både Sigrid och jag är möra i kroppen på
kvällen efter att ha suttit vid pinn i 59 NM för att undvika sjösjuka. Kvällen firas dock
med besök på Karlebys Sägel Sällskaps klubbhusrestaurant känt för sitt fina fiskkök.
Karleby-Stockö- Jakobsstad, avverkas. Svajade för natten vid Larsholmen. På väg in
i viken hör vi sångsvan. Vilka vatten, långgrunt och stenigt. Stenigt så att en stenget
skulle tveka att gå i land. Långa rev ut i vattnet gör att man måste hålla sig till lederna,
inga genvägar här. Ut till havs och in igen. Hamnen Djupkastet var ca 3 -4 m djup
och omgärdad av stora stenblock. Vasa Segelsällskaps klubbhamn.

Den 26 vaknade vi i dimma. N 4-6 m/s. När vi närmar oss Vasa bryter solen fram och vi kan gå en inre idyllisk led kantad med små sommarstugor. Det var som att segla i ett koloniområde. Vilken idyll. På vägen ut från Vasa hittar vi en smal och slingrig led som går genom skärgård. När vi kommit igenom det sista smala sundet för att komma ut till havs ser
vi bara fiskenät runt hela horisonten. Men leden går här och fiskaren har lämnat en
smal ränna för passage. I de Finska vattnen måste man hålla sig till farlederna. Fis-karna
lägger sina nät helt intill och de är dåligt utmärkta. Att avvika från farleden och
gina över en fjärd kan innebära att man bokstavligt hamnar i fiskarens garn.
Vasa- Gåshällan gick i sakta mak VNV 3 m/s och sol. Svajankrade för natten. Gåshällan
är en gammal lots och fyrstation med mycket charm. Sigrid och jag tog en promenad
på ön och rodde ut till båtarna. Pojkarna badade bastu. Vid midnatt hade de
badat färdigt och önskade bli hem rodda. Ett tag funderade vi på om de skulle få
simma ut till båtarna. Men Sigrid som är godhjärtad tog jollen och tjänstgjorde som roddarmadam.

Anlöpte Kristinestad på kvällningen. Vi hade planerat att ligga stilla här en dag, men
det blev längre än beräknat. Hård väst blåste upp. Anders mätte 19 m/s inne i hamnen.
Kristinestad är en levande trästadsidyll som aldrig har brunnit. Den har bevarat
sitt ursprungliga gatunät från 1650 med stora kvarter med gårdsplaner för stall och
visthusbodar. Staden levde under sin blomstringstid huvudsakligen på sitt skeppsbyggeri
och handelshus med stor segelflotta. Under mitten av 1800-talet hörde Kristinestads
handelsflotta till de största i Finland. När ångfartygen tog över avstannade
utvecklingen i Kristinestad. Vi besökte här Lebellska köpmansgården, ett väl bevarat
handelshus vars huvudbyggnad fortfarande var intakt från slutet av 1700talet.
På kvällen var det fest vi firade Sigrid och Anders 45-åriga brölloppsdag.
Sigrids semester börjar att ta slut. På lördag om en vecka måste hon ta färjan hem
från Åbo. Hur kommer man till Åbo om det fortsätter att blåsa så här? Information om
bussar och busstider från Kristinestad till Åbo var svår att få fram. Det skulle bli många
byten på vägen för Sigrid och i dessa område talar man bara Finska. En lapp om halsen
med Åbo på kanske. Återstår bara att segla vidare och trotsa vädergudarna.

31 juni.08.30, SV 12 m/s, grov havssjö rakt emot. Det är bara att reva igen något som
vi blivit vana vid den här semestern. Trollungen lämnar hamnen först och vi följer efter.
Sjön är mycket grov och rakt emot, det har blåst hårt i många dagar nu. Tar kontakt
med Trollungen per telefon och meddelar att vi vänder. Trollungen fortsätter. Ett tufft
beslut för Sigrid som måste sitta till rors hela tiden för att må bra. Tyvärr så skiljs våra
vägar här.

Den 1 augusti möter med sol och något lugnare väder. Vinden mojnade under natten
men börjar nu åter blåsa. Sjön har dock lugnat sig något. Sträckan Kristinestad, Mäntyluoto,
Raumo till Nystad går i huvudsak utomskärs. Vind VNV , 9-13 m/s under hela
sträckan. Även Trollungen har det hårt, vi håller kontakt per telefon. Det är tomt efter
den glada gemenskapen med Trollungen.
Äntligen Nystad och återigen skärgård. Nystad är åter en av de där underbara finska
trästäderna. Det var Crusellvecka och 20 årsjubileum. Kjell försökte få tag på biljetter
till kvällens konsert. Men tyvärr slut. Den första riktiga regndagen fick vi här. Den
utnyttjades till avkoppling ombord.. Då bankar det, hamnvakten, har vi inte betalt hamnavgiften?
Jo nog var det hamnvakten. Hon kom och frågade om de var vi som
önskade biljetter till kvällens konsert. De hade fått ett återbud och vi kunde få köpa
två biljetter. Hamnkapten talade med biljettförsäljningen för Crusellkonseren som i sin
tur talade med kassören i konserthallen och vips kunde vi lösa biljetterna i konserthallen
en kvart för föreställningen. Tala om service, och vilken underbar konsert.

5 augusti, SV 2 m/s, sol. Kort segling till Katanpää, Lypertö. Fortet öppnades för allmänheten

Efter det att Ryssland förlorat hela sin Östersjöflotta i Rysk-Japan-ska
kriget 1904 började Nicolai II att bygga fort längs Östersjögränsen med början i
S:t Petersburg för att kunna försvara Ryssland. Lypertö fortet är det nordligaste. Ett
litet samhälle mitt ute i skärgården utanför Gustafs. Egen borrad brunn med vattentorn.
Vattnet leddes på akvedukter till bageri, kök och bastu, de viktigaste punkterna.
Fortet var bestyckat med 8 st 6" kanoner. I dag står två kanoner kvar. Fortet har aldrig
varit i strid. Lypertö fortet är värt ett besök och har en djup och skyddad hamn.
Vi fortsatte i svaga vindar från SV via Långö No Lappo, Kumlinge till Mariehamn. Natten
på Kumlinge blev dramatisk med åska och mycket hårda vindar som på sina ställen
utvecklades till tromber. Anders meddelar att Sigrid kom med Åbofärjan som också levererat
en ny gast till Trollungen. Vid Långnäs såg vi hundratals svanar i en stor flock.

Så fort vi talade om hemsegling så ökade vinden till 12 m/s. Vi fick SV 12
m/s över Ålandshav och sträckte till Simpnäs. På vägen ner mot Fejan ökade vinden
till 17 m/s. Vi tog ner och gick för motor. Väl hemma i Sverige igen la sig vinden och
vi kunde segla hem i 5-6 m/s V- VSV.

Sammanfattningsvis har seglatsen varit rolig och givande med många nya upplevelser
trots hårda vindar och långa dagsetapper. Att segla upp till Högakusten och vända
vid Norrbyskär eller senast vid Holmön kan rekommenderas. Längre upp är det mycket
grunt och svårt med hamnar för vårt djupgående, vilket gör att det är långt mellan
hamnarna. Långa vackra sandstränder och ljusa nätter. På Finska sidan bör man
vända i Nystad. Det gör de flesta Finska seglarna. Norr därom är det sten och åter
sten och ingen skärgård. Fascinerande men det innebär havssegling varje dag. Mellan
Luleå, Haparanda och ner till Raumo såg vi inte mer än ett dussin seglare under
segel. Vi har fått uppleva mycket kultur- och teknikhistoria som ej finns i Stockholms
skärgård. Om du inte vill segla efter Finska västkusten ta då en bilsemester och bese
alla de väl bevarade städerna. Bland anat har Gamla Raumo utsätts till ett världens
kulturarv. Gamla Raumo är det mest representativa, omfattande, enhetliga och levande
trästadsområdet i de nordiska länderna. Bevarat med anor från medeltiden.

Tack Trollungen för en härlig semester.

Marelin, Margaretha

PS Sjökort över Bottenviken säljes billigt. DS.